Man kan undra om det är så. Folk är stressade, det är så många "måsten" så många "skan" och "bör". Bland de jag känner står Neina och Bran som de som verkligen förefaller negativa till julen.
Jag erkänner att jag förstår till viss del vad det är de menar, men jag kan samtidigt inte riktigt förstå varför dessa starka, och i vanliga fall så egensinniga människor inte kan låta "Svensson" fira jul med plånboken på varuhusen, och själva göra vad de vill?
Jag ser det som så att till en gräns tycker jag om att både ge och få pressenter, ja absolut! Men vad är det som gör mig mest glad med julen? Jo, två saker. Del är jag fånigt förtjust i ljus, ta in granar, dekorera huset etc. Men den andra delen är den som kanske spelar mest roll i detta fall. Julen är en av dessa högtider som kyrkan förvisso har försökt "kristifiera", men i längden misslyckats tämligen gravt. (Om än kanske inte lika gravt som med midsommar…)
Julen är idag förmodligen mer hednisk än den varit på många år. Vi sätter upp ljus, vi dekorerar med stjärnor, vi tar in naturen och gör vackra fallosar av granar, tallar etc. Vi äter mängder av "julmat" och vi anstränger oss att göra livet lite ljusare i midvintermörkret. Om inte detta är, åtminstone en del av vad som var det hedniska midvinterblotet så vet inte jag!
Man kan t.o.m. skönja en antydan till att världen nye gud är ingen mindre än Tomten! Han är allvetande, önskar människorna väl, vill få oss att älska varandra mer och sist men inte minst: hur många Tomtekirg finns det? (Bortsett från i South Park då alltså… ;)
Alltså: man kan välja att se julen som en överkommersialliserad, kristen, jobbig, kall, mörk högtid; eller så kan man se den som hedendomens första antydan till återkomst på bred front i det allmänna Skandinaviska medvetandet! Jag vet att jag väljer det sistnämnda.
--- Signe Dig ---
/ | \ Taran MacDuir
*
1 comment:
Nu måste jag ju kommentera! :D (Eventuellt kommer kontentan av min kommentar att bli en egen post på min blogg, för tydlighets skull.)
Jag tänker inte kommentera de ord du nämner om julen, de benämningar du INTE tycker stämmer på julen. Jag kommenterar dem inte, eftersom det inte är jag som sagt så!
Vad jag kan säga om julen, så som jag uppfattar att den firas, är att för mig klingar det falskt. Jag uppfattar den svenska julen, i största allmänhet, som tom och klingandes orent eftersom den inte handlar om något. Allt ska göras för att det SKA, inte för någon djupare innebörd. Att adventsljusstaken råkar ge mer ljus i en mörk årstid är bara en bonus, huvudsaken är att den ska upp för 'så gör man'. Alla likheter med både den hedniska julen och den kristna, verkar vara en bonus. Den svenska julen handlar om... ja vaddå? Där är en massa som 'ska' göras, men med vilken grund?!
Som jag upplever det saknar alla 'traditioner' kring 'jul' ett meningsfullt sammanhang, saknar kontext. Hur trevligt det än är med ljus och god mat på vintern och gemenskap med släkt och vänner, känns det obehagligt för mig, när det hela sker utan god grund. Kan man inte bara erkänna då att det är trevligt för att det är trevligt? Måste man kalla det "jul"?
Personligen är jag i en process där jag försöker hitta mening och sammanhang i en säsong som stulits av konventioner som saknar mening för mig. Jag kan ha jul-gren, men inte julgran, jag kan ha stjärna i fönstret men inte 'adventsljusstake', jag kan uppskatta gemenskap och god mat (men då får det vara särskild mat, inte vegetariska prinskorvar och köttbullar), och framför allt - jag älskar Vintersolståndet! Det firar jag med buller och bång!
Floreat!
neina
Post a Comment